please dont slow me down

Huvudet var fortfarande tungt efter lördagnattens äventyr. Ranglade upp och ställde mig framför spegeln. Det var en syn inte många skulle gå med hjärtat i behåll ifrån. Försökte döja hur white trash jag är och begav mig till skolan. Kom dit en halvtimma försent, satt och pratade med Sofie i en timme, och sedan var det teater. En enmansshow, men satan var bra och fin den var. Stalins skitiga näsduk. Ögat var inte torrt när jag lämnade lokalen.
Nu förtränger jag allt jag borde göra och längtar till helgen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0