Varför jag förtränger mina drömmar:

Är en aning morbid när jag ser på mig själv.
Inatt drömde jag en av mina sjuka drömmar. (förstår inte hur jag kunde drömma så när jag hade raka motsatsen till allt det morbida och fula i mitt liv som sovsällskap) Jag var på en fest, en hemmafest. Folk dansade och var fulla. Jag satt ensam på en äcklig soffa och ville bara hem. Efter ett tag kom det fram en ansiktslös kille till mig och började prata med mig. Efter det är det svart, kommer inte ihåg, tror jag drömde att jag svimmade i drömmen och gjorde det verkligen. Sedan vaknade jag upp, i drömmen. Jag blev buren av den här killen genom en korridor. Där börjar allt det konstiga. Korridoren hade ett mörktrött sken, tänk skräckfilmskorridor. Jag var halvt vid medvetande när han tillsist stannade framför en av alla dörrar i korridören. Han sparkade upp dörren och en fruktansvärt ljust sken slog mig. Han klev in i rummet och då kunde jag se att det var som en operationssal. Jag blev lagd på golvet och en läkare stod över mig och höll i en spruta. Han tog tar i mitt pekfinger och stack in nålen genom nagelbandet upp i fingret. (känns fortfarande obehagligt i fingret nu) Då blev jag vid medvetande och började kämpa för att ta mig därifrån. Men sprutan gjorde mig snurrig och en aning utvecklingsstörd. Jag lyckades ta mig därifrån och sprang genom korridoren som nu var full av hjärndöda och andra utvecklingsstörda. Jag försökte prata med dem men kunde bara få ut mig otydliga läten, liksom dem. Jag sprang vidare och hittade utgången. Utanför var det ljust och varmt och jag upptäckte att jag var i Florens. Genom en park sprang jag och skrev efter hjälp. Men eftersom ingen kunde förstå vad jag sa så började människor slå på mig. Sen vaknade jag.
Vet inte riktigt vad det där var.

Kommentarer
Postat av: mirandha

puss

2011-01-18 @ 09:43:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0