sådärja

Lite kletig och svullen. Men där sitter den för resten av livet. Precis som den står för.

-

FUUU
Nu mer än någonsin ser jag fram emot den dagen då jag lämnar skolan bakom mig.


Tattoo imorgon!! Fy fan vad bra!

vad händer?

Tatueringsplanerna för dagen gick åt helvete. Min tatuerare blev sjuk. Skulle dock få ett bättre pris pga omständigheterna. Hoppas bara just nu att det blir av i veckan i alla fall. Fick svar från en modell argentur idag också. De vill att jag ska komma dit. Får se hur jag gör.
Biljetterna till studentskivan ligger nu i min hand: redo för försäljning.


Fick just denna


jag tycker det var väldigt fint i alla fall

miranda var tveksam. men jag såg på henne att hon tyckte om det.


Well, my kind's,your kind


!

Har fått klagomål angående min bristande aktivitet på denna blogg. Here goes nothing.
Jag kanske har fått ett jobb, som nanny, till en liten 8-åring. De bor precis vid tibble station. Så jävla bra. Ska på intervju på söndag.
Annars då? Jo jag har suttit och stirrat på skärmen sen klockan halv tolv utan att ha uträttat någonting. Förutom att spela. Hatar min lathet. Men nu ska det bli andra bullar. Jag ska fixa skolan och jobb! Annars är jag körd.

Sju dagar kvar till tatuering! På lördag ska jag och min syster dit och berätta vad jag vill ha. När hon bokade tiden sa hon att jag ville ha en duva.....


sinnesstämmning

gggggggaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah

Varför jag förtränger mina drömmar:

Är en aning morbid när jag ser på mig själv.
Inatt drömde jag en av mina sjuka drömmar. (förstår inte hur jag kunde drömma så när jag hade raka motsatsen till allt det morbida och fula i mitt liv som sovsällskap) Jag var på en fest, en hemmafest. Folk dansade och var fulla. Jag satt ensam på en äcklig soffa och ville bara hem. Efter ett tag kom det fram en ansiktslös kille till mig och började prata med mig. Efter det är det svart, kommer inte ihåg, tror jag drömde att jag svimmade i drömmen och gjorde det verkligen. Sedan vaknade jag upp, i drömmen. Jag blev buren av den här killen genom en korridor. Där börjar allt det konstiga. Korridoren hade ett mörktrött sken, tänk skräckfilmskorridor. Jag var halvt vid medvetande när han tillsist stannade framför en av alla dörrar i korridören. Han sparkade upp dörren och en fruktansvärt ljust sken slog mig. Han klev in i rummet och då kunde jag se att det var som en operationssal. Jag blev lagd på golvet och en läkare stod över mig och höll i en spruta. Han tog tar i mitt pekfinger och stack in nålen genom nagelbandet upp i fingret. (känns fortfarande obehagligt i fingret nu) Då blev jag vid medvetande och började kämpa för att ta mig därifrån. Men sprutan gjorde mig snurrig och en aning utvecklingsstörd. Jag lyckades ta mig därifrån och sprang genom korridoren som nu var full av hjärndöda och andra utvecklingsstörda. Jag försökte prata med dem men kunde bara få ut mig otydliga läten, liksom dem. Jag sprang vidare och hittade utgången. Utanför var det ljust och varmt och jag upptäckte att jag var i Florens. Genom en park sprang jag och skrev efter hjälp. Men eftersom ingen kunde förstå vad jag sa så började människor slå på mig. Sen vaknade jag.
Vet inte riktigt vad det där var.

mitt hjärta klarar inte av såhär många slag

Ja jävlar. Nu klarar jag snart inte mer.
Ellinor släppte precis bomben: Bright Eyes till Debaser i februari. Behöver jag säga mer?
En tår av lycka smekte nyss min kind.

Livet leker (på riktigt den här gången)

Ellinor och jag ska försöka ordna så att vi kan bo i Paris i två månader i höst. Det hänger nog mest på mig eftersom jag inte har något jobb. Mitt cv ska snart massutskickas till diverse affärer och dylikt. Finner inga ord för hur jävla bra det kan bli. Helt galet otroligt.
Min syster ringde idag och sa: den 26 januari smäller det.
Den 26 januari får jag äntligen min fågel!
15 dagar kvar!!!


bullshit

Fika och bio står på menyn ikväll.
Jag gjorde precis världens godaste grönsakspyttipanna. I alla fall min tolkning av den.
Och min tånagel har på ett mycket mystiskt sätt gått sönder. Sönder ja, liksom gått itu. Ja, inte för att någon bryr sig. Eller så blir ni äcklade. Ville bara klaga lite.
Ser inte fram emot skolan. Inte alls. Depressionen smyger sig på så fort jag tänker på det.
Livet leker!
Tja!

All is fair in love and war, so they say.




Jag ger upp.

Fredag

Kommer aldrig att kunna tröttna på viss musik. Även fast jag har haft perioder då jag faktiskt gjort det. Men bring me the horizon kommer jag aldrig att växa ifrån. Så är det bara. Speciellt när de släpper ett nytt album. 
Nu ska jag bege mig hem till Elli där det ska ätas pizza, bastas och drickas 3,5or tillsammans med damer som jag inte träffat på över två veckor! (undantag, ellinor som jag faktiskt träffat)
Känns lite manligt sådär. Det är väl vi.


hej

Jag tycker om att skriva så att ingen förstår. Eller så att någon eller några tror att de förstår, eller försöker analysera. Kanske får det mig att känna mig viktig? Eller så gör jag det för att jag skriver mest som en påminnelse åt mig själv? Eller så kanske jag vill framstå som mörk och svår? Personligen tror jag på en kompott av dessa. Eller så tycker jag om att driva med mig själv. Det finns ingen mening.


FU2

Borde köra på samma gamla vanliga nyårslöfte: att göra alla uppgifter i skolan i tid. Nej, detta år ska jag vara bra. Jag ska sluta älta och sluta bry mig för jävla mycket om sånt som jag inte borde. Sluta ta åt mig. Sluta vara så jävla deprimerad. Bara vara. Bara leva.
Köpt en rock har jag gjort också.

There's no secrets this year

Lay your head down at your feet
I'll blow you kisses while you sleep
And when I know you're safe and dreaming
My escape plans in full swing


sånt som händer när jag undviker det jag borde göra

har försökt vara lite kreativ idag. och som man kan se så gick det åt helvete
Det blev en liten djävuls/scream-spermie


En muslimsk kvinna


och en felstavad text


lite nyår också. Tja!


mår inte så bra idag

RSS 2.0